Lybergsgnupen en höstdag - jag och Vilja på äventyr

Jag fick ett infall och vips så satt vi i bilen jag och Vilja och var på väg mot Malung och målet var Lybergsgnupen. Jag har velat dit länge nu, jag har ju varit dit men åren går och ja, det kan nästan ha varit 20 år sedan sist.  Det är nästan lite pinsamt för det ligger så nära, men tydligen lite för nära!?

För det är fantastiskt vackert!  

En septemberdag och vädret var krispigt och jag hade en förhoppning om sol. Och solen kom, till slut. Det blev ett spontant äventyr för mamman och en tvåmånaders bebis. 

I Malung så följer en vägen mot Lybergets naturreservat och kör på grusiga vägar fram till till Lybergets fäbodar. När en trott att man liksom kört för långt, så kör man lite till. Det är nästan 2 mil grusväg. Därifrån går sedan leden upp. 

Vilja hade somnat i bilen och fortsatte att sova i babybjörnen hela vägen upp. Det var inte helt lätt att gå, för i vissa partier så är det väldigt mycket rötter och med regnet som fallit under hela sommaren så var det väldigt blött. Slirigt, minst sagt. Det gällde verkligen att koncentrera sig och sätta ner fötterna på rätt ställen. Spängerna var snorhala de också, så det var helt klart enklast att gå bredvid. Lite blött blev det, för jag hade mina Salomon speedcross på fötterna, men de är så otroligt sköna att gå med så lite väta var en risk jag ville ta. 

Där uppe hade hösten kommit betydligt mer än hemma i Äppelbo. Så det var så otroligt fina färger. 

Jag minns faktiskt inte riktigt hur långt det var, jag tror att det var cirka 3 kilometer upp och 3 km ner igen. 

Vilja sov precis hela turen. Jag var beredd att stanna för många paustillfällen, eventuellt för att amma förstås. Amma gjorde vi först när vi kom tillbaka till bilen och fröken vaknade.

Det var vår första tur tillsammans med bärselen. Och det var en så skön känsla efteråt när allt hade gått bra och vi hade haft en härlig dag tillsammans. Inget är omöjligt. Och livet med bebis kan ju faktiskt innebära ett liv utomhus. Så länge hon mår bra och är nöjd, så fungerar det ju hur bra som helst. Frisk luft är ju bara härligt, även för en liten bebis.

Det med kläder är lite klurigt med bebis tycker jag, framförallt för ett aktivt uteliv. Och i bärselen så får hon värme från mig. Det är händer och fötter som blir väldigt oskyddade. 

För den här turen så valde jag ett tunt merinoullunderställ och en tunnare fleeceoverall med praktiska övervik över händer och fötter. För den här turen så var det ett perfekt val.