Hangover - dagarna efter namngivning

Jag har en känsla i kroppen av bakfylla. Ni vet, oändlig trötthet, lite lätt ont i huvudet och kroppen känns allmänt tam.

Och ja, det hade ju inte varit ett dugg konstigt om en hade sagt att vi hade varit på ett rejält 40 års kalas i lördags. Men nej då, vi hade namngivningsfest för Vilja. Så inte ens i närheten.

Men jag antar att det är spänningar som släpper.

För vi valde bort dop, och jag vet inte någon runt omkring som har gjort det.

Men för oss kändes det rätt. Vi är inte religiösa och även om kyrkan är en vacker plats, så kändes det fel för oss att följa den här traditionen med dopet.

Om Vilja som vuxen hittar religionen och mår bra i det -så får hon förstås det. Men det valen önskar vi att hon själv ska välja.

Det som är skönt med att istället ha en namngivningsfest är att en väljer HELT SJÄLV hur en önskar att ha det.

Vi önskade att det skulle vara enkelt och lättsamt. Och det blev det. Och det blev bra. Men jag tror att jag oroat mig lite för hur folk skulle reagera och hur det skulle bli med allt? Om det liksom skulle räcka till. Trots att vi ville ha det enkelt - så kanske inte de runt omkring tyckte att det var en bra ide´? Och  nu när det är över så andas jag liksom ut.

Vi hade sommarfest som tema. För att Vilja är född i juli och för att det kändes rätt i magen. Så vi bad de som kom att klä sig "somrigt".

Vi pyntade med mängder av ballonger i färgerna rosa, vit och blått. Även ballonger i roseguld med bokstaven V (För Vilja förstås). Pyntade borden med blommor, murgröna (plast) och levande ljus. Vi pyntade med blommor. Underbara riddarsporrar, kvistrosor och prästkrageliknande blommor (jag vet inte vad de heter). Vilja fick en krans att bära på huvudet under ceremonin och kalasandet. Vi hängde upp ljusslingor i taken. Och vips hade den annars ganska mediokra bystugan förvandlats till en mysig liten sommaroas, mitt i vintern.

Svärmor, mamma och jag bakade. Marängtårta serverades förstås, med tanke på sommartemat (herrgårdstårta tror jag att tårtan officiellt heter). Och så glass med massor av strössel och topping till barnen.

Ceremonin  var enkel:

Jag berättade om varför vi valt namnet: Eljans Vilja Munters.
Rogers syster Marie sjöng så vackert, Vart du än går.
Josefin min svägerska läste upp en text jag skrivit till Vilja. 
Vi skålade för Vilja
Avslutade med att spela  Isn´t she lovely med Stevie Wonder.

Och sen blev det fika och mingel.

Under ceremonin bar Vilja dopklänning, den har gått i vår släkt och mängder av barn har döpt i den. Namnet på alla barn har broderats på den. Och mormor hade förstås sett till att brodera dit Viljas namn. Och hon tyckte att dopklänning kunde man förstås ha även om det inte var dop. Sagt och gjort!

I sommar kommer vi sätta ett träd av något slag för Vilja som kommer få växa på gården och alltid påminna oss om vår underbara lilla dotter.

Som visade upp sig på sin bästa sida. Glad och pigg precis hela tiden.

Jag hade med kameran men tyvärr så blev det inte alls bra bilder. De bilderna som är - är från mobilen.