Vardagsreflektioner under dagens skidtur
Det blev en tur med skidorna idag också. Med pulka idag, så det kan väl ses som ett alternativ till att ta en promenad med vagnen. Lite roligare att komma ut i skogen tycker jag. Och få lite mer puls på köpet. Och så känns det lite mer som att jag gjort något lite extra med dagen, som inte kräver så mycket. Tänkt hur lite som behövs för att jag ska känna mig lite mer nöjd. Gå lite utanför det vanliga och så vips är min dag gjord.
Ska utforska lite mer skidspår bara. Är lite feg just med det, eftersom jag helst inte vill att det ska vara för backiga spår när jag har pulkan med. Eller ja ärligt talat så vill jag inte det annars heller. För mycket vurpor i livsfarliga elljusspår när jag bodde i Oslo har satt sina spår.
Jag är så otroligt tacksam över alla de eldsjälar som tar av sin fritid för att dra spår och fixa. Så att så många fler än bara de själva kan ut och njuta av livet i skidspåret.
Jag tänkte på det idag under skidturen att det är nog den största skillnaden mellan mentaliteten på en storstadsbo och en som bor på landsbygden (enligt mig) Just det här att man gör! Om något ska bli gjort eller bli av, så får man ju helt enkelt se till att ordna det själv här på landsbygden.
Ett exempel, i vår kommun finns inte direkt överflöd av pengar - ganska dålig ekonomi om jag förstått det hela rätt. Så vad gjorde föräldrarna för något år sedan när de insåg att den där lekplatsen för barnen aldrig skulle bli av här i Äppelbo? Jo de gjorde en själv. Gemensamma krafter och lite driv, så ordnade det sig. I stan, där är de flesta vana att få allt serverat.
Idag fick hundarna följa med ut i skidsåret. Det kan vara ett extra äventyr att ha de med. De har en förmåga att "frysa"mitt i spåret och skapa nära en hjärtattack för att en tror att en kommer köra på dem. Det är ju inte direkt lätt att få stopp på skidorna och pulkan i spåret. I sista sekunden så hoppar de undan.
Idag var de dock helt exemplariska.
Det är ju också väldigt bra att det är mycket snö, de har stora svårigheter att ta sig fram vid sidan av spåren vilket är toppenbra. Inga långa jakter efter rådjur eller älg, vilket är skönt. Nisse är 12 år och älskar att springa efter och undersöka alla slags spår. Han glömmer tyvärr bort att han är just 12 år och inte riktigt lika smidig i kroppen längre. Så de längre utsvävningarna nu för tiden brukar resultera i en mörbultad hund som får vila upp sig en vecka eller två. Men att hänga med på en mil med skidor och pulka är inga som helst problem för honom.
Ska utforska lite mer skidspår bara. Är lite feg just med det, eftersom jag helst inte vill att det ska vara för backiga spår när jag har pulkan med. Eller ja ärligt talat så vill jag inte det annars heller. För mycket vurpor i livsfarliga elljusspår när jag bodde i Oslo har satt sina spår.
Jag är så otroligt tacksam över alla de eldsjälar som tar av sin fritid för att dra spår och fixa. Så att så många fler än bara de själva kan ut och njuta av livet i skidspåret.
Jag tänkte på det idag under skidturen att det är nog den största skillnaden mellan mentaliteten på en storstadsbo och en som bor på landsbygden (enligt mig) Just det här att man gör! Om något ska bli gjort eller bli av, så får man ju helt enkelt se till att ordna det själv här på landsbygden.
Ett exempel, i vår kommun finns inte direkt överflöd av pengar - ganska dålig ekonomi om jag förstått det hela rätt. Så vad gjorde föräldrarna för något år sedan när de insåg att den där lekplatsen för barnen aldrig skulle bli av här i Äppelbo? Jo de gjorde en själv. Gemensamma krafter och lite driv, så ordnade det sig. I stan, där är de flesta vana att få allt serverat.
Idag fick hundarna följa med ut i skidsåret. Det kan vara ett extra äventyr att ha de med. De har en förmåga att "frysa"mitt i spåret och skapa nära en hjärtattack för att en tror att en kommer köra på dem. Det är ju inte direkt lätt att få stopp på skidorna och pulkan i spåret. I sista sekunden så hoppar de undan.
Idag var de dock helt exemplariska.
Det är ju också väldigt bra att det är mycket snö, de har stora svårigheter att ta sig fram vid sidan av spåren vilket är toppenbra. Inga långa jakter efter rådjur eller älg, vilket är skönt. Nisse är 12 år och älskar att springa efter och undersöka alla slags spår. Han glömmer tyvärr bort att han är just 12 år och inte riktigt lika smidig i kroppen längre. Så de längre utsvävningarna nu för tiden brukar resultera i en mörbultad hund som får vila upp sig en vecka eller två. Men att hänga med på en mil med skidor och pulka är inga som helst problem för honom.
Kommentarer
Skicka en kommentar