Hundfjället upp&ner

Tänkt att jag har bott i en liten stuga på fjället i Sälen i flera år. Bredvid Hundfjället. Så det har blivit många turer upp och ner där. Framförallt har jag tillbringat många timmar med att vänta in rätt vind. När jag bodde där så började jag med skärmflygning men för en nybörjare som jag var, så var det ofta alldeles för hård vind eller fel vindriktning. Det var många gånger jag fick gå ner tillbaka, istället för att flyga ner. 

Därför var det lite extra kul att gå upp och stå där uppe vid starten och se hur det kändes nu. Hade jag vågat flyga ut där nu? Troligtvis inte. Eller jo, kanske. Med åldern har det kommit ett tråkigt drag av konsekvenstänkande. 

Vi hade tänkt att gå lite länge än bara upp och ner, men när vi kom upp på toppen så började det singla ner årets första snöflingor tillsammans med hårdare vind. Och vi var inte direkt klädda för det vädret. Det var den 7 oktober. När vi kom ner igen, genom att gå genom Trollskogen, så sken solen igen. Lite Aprilväder nästan.

Skönt att stå där uppe och andas. Och andas fick mamman göra på vägen upp också. Ojoj, konditionen har verkligen fått gett vika under graviditeten. Sakta men säkert är den på väg tillbaka. Sådana här mindre äventyr gör att jag får en liten spark  i baken och är viktiga.