En himmel i alla tänkbara färger

Just nu så är det så vackert utomhus att det gör ont. Det är livet på landet när det är som bäst och att dessutom vara föräldraledig är ju toppen. Det innebär mycket tid att spendera utomhus. Nu har det varit lite väl kallt för några längre utomhusvistelser de två sista dagarna  men annars är vi ute varje dag. Det är skönt att ha hundarna som behöver ut i alla väder. Det betyder att vi är ute i alla väder och det är ju det jag önskar att ge min dotter mest av allt.

Självklarheten att vara utomhus. Att lite regn inte spelar roll, att lite kyla inte heller är några stora problem och så vidare. Jag tänker att om jag ger henne det,  så kommer hon en vacker dag att tacka mig. Även hon kommer att fyllas av lycka på en fjälltopp, precis som jag. Det kommer säkert att vara protester, fast jag vet hur mycket jag uppskattat min barndom och all tid utomhus nu. Att jag känner mig trygg i naturen, att det för mig är en självklar plats - det är något jag gärna ger vidare. Jag ser det nästan som en skyldighet. Det är vårt jävla ansvarsområde helt enkelt, att ge henne det.  

Det är strålande sol på dagarna och fantastiska solnedgångar med en himmel som har så många färger att det blir andlöst. 

När jag är ute och går eller åkers skidor och ser på det, så fylls jag av ren lyckokänsla. Jag är troligtvis full av hormoner också på grund av amningen,  det är ofta jag får tårar i ögonen av lycka. För det är så otroligt vackert. Och för att jag så tydligt känner att jag är på rätt plats. Så otroligt skönt. 

Nya året har börjat bra, minst sagt.